Jag är så tacksam att det finns en affär som pressbyrån, tack gud tack!
Hela natten har jag vaknat titt som tätt för vara tvungen att hosta upp mina lungor, jag har stoppat papper i näsan för inte snora ner kudden men då har jag dregglat ner kudden istället.
Det konstiga är att jag har drömt om att tiden har gått jättefort, men att det upplevdes väldigt väldigt långsamt och jag drömde också att ängel Gabriel pysslade om mig (som jag dessutom är skiträdd för efter sett den filmen då ängel gabriel kommer ner till jorden och ska döda alla människor).
Sedan klockan 4 inatt har jag haft cravings för den där godisen med rosa omslagspapper, bestämde mig för att så fort pressbyrån har öppnat så ska jag gå och köpa sådant godis... Och en mjukglass, med karamell smak!
Googlade pressbyrån i Svalöv, det ska tydligen öppna Lör : 07.30
Jag sätter på mig mjukisbyxorna, tar på mig jackan och skorna. Glömmer bort att jag är lika blind som en mullvad och sätter därför inte in linserna innan jag går, jag har seriöst gått efter känslan när jag traskade iväg till pressbyrån (vända om är för pussys). Jag drabbades utav feber påväg dit, jag frös som om jag vore naken i januari men svetten bara rann från min panna.
Klampar in på pressbyrån, ser en snubbe hålla på med vad jag tror var tidningarna.
Han säger "Hej"
Jag säger "Hej! Är det öppet nu?"
Han säger : "Nej, det öppnar klockan åtta men kom in ändå"
Vänlig man tänkte jag, det visade ju sig ju snabbt att han inte jobbade där utan levererade tidningar men som sagt : blind kvinna här! Killen som faktiskt jobbade där blev skitirriterad på honom men lät mig stanna.
Det känns som jag var inne i butiken en evighet, jag kunde tyda att killen i kassan var nervös för han trummade hela tiden på kassabordet medans jag betraktad allt omkring noggrant, varsamt och på extremt nära håll. Jag plockade upp vara efter vara för försöka kunna tyda vad det egentligen var för något, jag var tvungen att trycka upp varorna mot näsan för överhuvudtaget kunna se överskriften på varan. Det oroade killen, för han frågade mig vad jag hade tagit för något och om han behövde ringa efter ambulans..
Jag fick iallafall köpt kaffe, vitamin well (brukar inte köpa sådant skit, men jag har hört att det ska hjälpa mor förkylning), alvedon, någon yougurt liknande sak (vad jag anar, namnet är på finska).
Jag glömde bort hela mitt syfte att köpa den där rosa godisen (som jag för övrigt googlade nu, Geisha) och mjukglass!!
Jag längtar tills jag är frisk igen, då man slipper höra folk fråga om jag knarkar eller komma ihåg saker, det saknar jag!
Hela natten har jag vaknat titt som tätt för vara tvungen att hosta upp mina lungor, jag har stoppat papper i näsan för inte snora ner kudden men då har jag dregglat ner kudden istället.
Det konstiga är att jag har drömt om att tiden har gått jättefort, men att det upplevdes väldigt väldigt långsamt och jag drömde också att ängel Gabriel pysslade om mig (som jag dessutom är skiträdd för efter sett den filmen då ängel gabriel kommer ner till jorden och ska döda alla människor).
Sedan klockan 4 inatt har jag haft cravings för den där godisen med rosa omslagspapper, bestämde mig för att så fort pressbyrån har öppnat så ska jag gå och köpa sådant godis... Och en mjukglass, med karamell smak!
Googlade pressbyrån i Svalöv, det ska tydligen öppna Lör : 07.30
Jag sätter på mig mjukisbyxorna, tar på mig jackan och skorna. Glömmer bort att jag är lika blind som en mullvad och sätter därför inte in linserna innan jag går, jag har seriöst gått efter känslan när jag traskade iväg till pressbyrån (vända om är för pussys). Jag drabbades utav feber påväg dit, jag frös som om jag vore naken i januari men svetten bara rann från min panna.
Klampar in på pressbyrån, ser en snubbe hålla på med vad jag tror var tidningarna.
Han säger "Hej"
Jag säger "Hej! Är det öppet nu?"
Han säger : "Nej, det öppnar klockan åtta men kom in ändå"
Vänlig man tänkte jag, det visade ju sig ju snabbt att han inte jobbade där utan levererade tidningar men som sagt : blind kvinna här! Killen som faktiskt jobbade där blev skitirriterad på honom men lät mig stanna.
Det känns som jag var inne i butiken en evighet, jag kunde tyda att killen i kassan var nervös för han trummade hela tiden på kassabordet medans jag betraktad allt omkring noggrant, varsamt och på extremt nära håll. Jag plockade upp vara efter vara för försöka kunna tyda vad det egentligen var för något, jag var tvungen att trycka upp varorna mot näsan för överhuvudtaget kunna se överskriften på varan. Det oroade killen, för han frågade mig vad jag hade tagit för något och om han behövde ringa efter ambulans..
Jag fick iallafall köpt kaffe, vitamin well (brukar inte köpa sådant skit, men jag har hört att det ska hjälpa mor förkylning), alvedon, någon yougurt liknande sak (vad jag anar, namnet är på finska).
Jag glömde bort hela mitt syfte att köpa den där rosa godisen (som jag för övrigt googlade nu, Geisha) och mjukglass!!
Jag längtar tills jag är frisk igen, då man slipper höra folk fråga om jag knarkar eller komma ihåg saker, det saknar jag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar